alkohol

igår på jobbet kom en kompis mamma in.. bra dragen om jag får säga det själv.. och det var inte första gången hon kom in påverkad på en vardag :/ jag förstår bara inte hur hon tänker.. hade det varit min mamma hade jag skämts ögonen ur mig. för hon var verkligen pinsam. hon sa till mig hela tiden att jag inte skulle säga något till hennes dotter. men vad tänker hon själv med egentligen? tror hon inte att hennes dotter redan vet? bara att hon inte låtsas om det.. det tror jag..

hur kan man göra så när man har barn? eller alls föresten.. tänk på dina anhöriga istället.. tror man att de inte märker något bara för att du är nykter när du träffar dem? vi bor trots allt i en liten stad där det pratas väldigt mycket.. tror man inte då att det pratas om en själv? om man träffar någon onykter en vardag, eller även en helgdag.. då kommer det fram.. man kan inte smyga med sånt i en sån här stad, det är totalt omöjligt. jag förstår bara inte hur man tänker..

visst, nån gång ibland att man dricker.. men denna människa har varit inne flera gånger, och då inte på helger utan både söndagar och måndagar, och även övriga dagar i veckan.. det är för mycket.. inser man inte det själv? Ne, de gör man kanske inte.. inte förrän det går för långt.. men hur mycket ska behövas innan man inser att man har problem? jag kan inte tala för andra, men som jag ser det så har hon allvarliga problem med drickandet.. och ja, än en gång.. jag tycker verkligen synd om hennes dotter som är i min ålder..

visst, jag har träffat en hel del alkoholister i mina dar, både synliga och osynliga.. med osynliga menar jag de som dricker i princip varje dag, men ändå kan sköta det.. men går det en dag utan alkohol känner de verkligen suget och tar ett glas eller fler.. för att hålla sig "lugna" eller "slappna av" .. vilket självklart kan vara lika illa som de som sitter på en parkbänk me en ölbruk i näven varenda dag.. inget av detta är acceptabelt.. inte enligt min mening..

jag kan erkänna att jag har alkoholism i släkten. min mormor bl a var ganska bra nere i det.. men hon lyckades ta sig ut.. och levde ett hyfsat bra liv det sista (innan hon fick en stroke).. kan det inte vara värt det?
jag är väldigt vaksam för att inte dricka för ofta.. nån helg då och då.. men känner jag att det blir för mycket och jag känner att jag är sugen en helg då jag till exempel jobbar och bara längtar tills jag ska få gå ut och supa blir jag nästan rädd för mig själv.. jag vill inte sluta upp som de..
nu menar jag inte att man inte ska dricka alls.. och jag klankar absolut inte ner på de som gör det.. jag gör det själv.. men jag tycker att känner man att det blir för mycket och man känner suget på vardagarna så får man nog börja tänka sig lite för.. försöka ta en nykter helg då och då.. man kan ha kul även fast man inte dricker.. fixa en filmkväll me kompisarna, familjen pojk/flickvännen om du har en sån.. och då inte för att ta ett par öl eller så.. utan verkligen vara nyktra.. det gör även att det blir roligare att gå ut och festa.. sen behöver man ju inte supa sig redlös när man är ute.. man kan ha kul ut nykter me, eller med bara ett par öl/glas vin i kroppen..

ja, jag var bara tvungen att få detta ur mig.. men jag vill än en gång påpeka:
jag har inget emot att dricka så länge man kan sköta det och hålla det på en lagom nivå !