för ett par dar sen när ja va ute me indra så såg jag några barn som cyklade runt.. kommer ni ihåg den tiden? då man bara gick ut och cyklade bara för cyklandets skull, inte för att man egentligen skulle nånstanns, utan bara för att det var kul.. med eller utan tödhjul, man tyckte bara att de va roligt. Man cyklade runt tillsammans med sina vänner, kanske för att köpa godis i kiosken, eller utan att egentligen vara påväg nånstanns.. tänk va kul de va då..
om man ens tar fram cykeln nu så är det nästan alltid för att man ska någonstanns, eller för att träna.. men tar inte cykeln bara för att cykla runt helt utan någon anledning.
tänk egentligen vad lätt allt var då.. man hade inga kärleksproblem, inga viktiga läxor eller prov eller jobb att bekymra sig för.. man bråkade sällan med sina vänner och om man gjorde det va de kanske mest för att man inte fick låna någons nya docka.. men på den tiden kändes det då som hela världen svek en eller att jorden va nära på att gå under om man inte fick sin vilja igenom. Nu har man lärt sig, tack vare sina föräkdrar och andra personer runt omkring att man får inte alltid som man vill, man kan inte göra allt man vill, när man vill.. men är vi mindre lyckliga för det? kanske, men inte går världen under för att vi inte kan åka utomlands hela vintern eller köpa drömhuset just nu..
men egentligen ska man väl vara nöjd med det man har, och man borde väl egentligen inte säga att allt va så himla lätt när man va liten, för då tyckte man inte det utan bara längtade tills man blev vuxen och fick göra som man ville..
nåja, man vill alltid ha mer, man är aldrig nöjd.. men är det en anledning till att deppa och må dåligt? nej, se det ljusa i tillvaron istället!
