funderar...

just nu funderar jag på om detta är värt de? och jag tänker inte gå in på detaljer, men vi kan väl i stort sett säga allt! är det värt att må så här? känna så här? tänka så här? när vet man vad som är rätt? och vad man ska göra? hur man ska göra? och framför allt varför?

sitter här och tänker och försöker plugga, men jag kommer inte fram till några svar, inte ett enda! så just nu känner jag mig bara helt jävla lost i urskogen. vet inte något vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till eller ja, nått! jag vet ingenting! känner mig mest tom och går på.. ja, jag vet inte ens vad.

idag känner jag mig som den största pessimisten i världen, och det hjälper inte att aalla säger "du kommer klara det här" eller "det löser sig". det gör mig bara mer förvirrad och ger mig ännu mer press på att klara allt, fundera ut allt. så just nu känns det som att hela världen hänger på mina axlar. All press ligger på mig.

missförstå mig rätt, jag vet att det inte är så, och jorden kommer inte att gå under om jag misslyckas eller fattar fel beslut. Men just nu är det så det känns. Som att allt är påväg käpprätt åt helvete. och kan jag inte få känna så ibland? ibland behöver man inte och vill inte ha dessa tröstande ord om att man klarar det eller att det löser sig. Ibland vill man inte höra något mer än att folk kanske förstår, och sen låta det vara så. kan jag inte få ha en down-period och få deppa och känna att det är rätt värdelöst och känna mig helt lost? eller måste man behöva höra pepp-talk hela tiden?

jag vet att jag kanske har haft en ganska lång down-period nu, men jag lovar att jag kommer att hitta tillbaka. nån gång, jag hoppas i alla fall det. På det området är jag optimistisk, jag kommer tillbaka. men just nu måste jag få vara här nere och kanske stanna här ett tag, men låt mig då göra det!

förut kunde jag beskriva mig själv som en glad tjej, det kan jag inte just nu. och jag vet inte varför. just nu skulle jag beskriva mig själv som en riktig pessimist, en bitterfitta rent ut sagt! och just nu vill jag kanske vara en bitterfitta, jag kanske vill vara pessimistisk, och nere, se det värsta. men jag lovar er alla mina nära och kära att jag kommer att ta mig upp, men låt det ta den tid det tar. detta handlar nog om mycket som jag länge har tryckt undan, som kommer upp nu och får mig att tänka. Men låt mig få bearbeta detta utan pepp-talk tack!

okej, nu blev detta ett väldigt långt och deppigt inlägg kanske, men det skiter jag blanka fan i! jag måste bara få det ur mig, okej? jag orkar inte alltid hålla upp en glad fasad, det är det ingen som orkar, även fast många kämpar hårt för det. men inte jag, inte längre. Nu får ni ta mig för den jag är, just här, just nu. så är det bara. Kan ni inte ta det så skit i de.

ne, nu ska jag ta och lägga mig och vara bitter en stund till och bara... ja, skita i allt!

men än en gång! jag kommer att bli den glada, possitiva Ewa igen, nån dag, jag lovar. Jag hoppas bara att ni som bryr er och orkar väntar på mig! ni som känner mig vet att det finns där någonstans, och jag kanske kommer att behöva hjälp att hitta tillbaka dit, men ni hjälper mig inte genom falskt pepp-talk! okej?

God Natt!

/Bitterfittan nummer 1!